söndag 25 maj 2014

Längtar efter att krypa in i bubblan igen

Första halvåret efter Loppans död grät jag dagligen. Sorgen efter henne har varit som ett infekterat sår som inte velat läka. Jag har känt skuld över att jag lät henne somna in och jag har känt och känner att jag inte gjorde allt för henne. För även om förnuftet säger att det inte fanns något att göra hade jag behövt tid att låta det sjunka in. Jag har känt skuld över att vi inte fick ett fint slut. Jag jobbade den dagen och efter arbetsdagens slut åkte vi till veterinären. När röntgenutlåtandet kom bestämdes snabbt att hon skulle få somna in.  Vi fick ingen sista fin stund tillsammans att minnas. Hon somnade inte in stilla  utan somnade oroligt och jag har tolkat det som om hon bad mig att få leva. Jag har drömt mardrömmar om hennes död många nätter.
Idag 2 år och 5 månader efter hennes död tog jag mod till mig att titta på bilderna jag tog 2 dagar innan hon fick somna in och först idag ser jag att glädjen och livet inte finns i hennes blick, men trots det rinner tårarna när jag ser bilderna och jag känner ingen frid, älskade lilla Loppa vad jag saknar dig. Sorg och skuld i ett enda virrvarr

Var är glädjen?



Med Pirat är det annorlunda. Jag minns och saknar honom med frid. Jag gjorde precis allt jag kunde göra för honom och vi var tillsammans dygnet runt vår sista tid. Han somnade så lugnt och stilla och "åhh så skönt det ska få bli att vila" lyste om honom. Jag saknar honom och är så ledsen för hans skull för att han inte fick ett roligare liv än han fick.



Jag längtar så otroligt efter en ny hund, en frisk hund som jag kan göra allt det där jag älskar att göra med. Jag vill krypa in i hundbubblan igen. Jag vill spåra, jag vill träna lydnad och springa allt jag har för att hinna med en galning på agilityplanen. Jag vill inte sitta och glo på meningslösa TV-program, eller slösurfa om kvällarna när Love somnat utan jag vill t.ex. träna trix, finslipa på fotpositionen eller träna kryp inne på hallmattan. Snälla valp i världen som är rätt för mig bli född, ty jag ska älska dig och göra ditt liv så roligt att du aldrig vill lämna mig <3

2 kommentarer:

  1. Ett boktips. Har tänkt på beställa den själv:

    http://www.amazon.com/Survive-Saying-Goodbye-Communication-Seabrook-ebook/dp/B00C0EE88Y/ref=la_B009FMQPB2_1_13?s=books&ie=UTF8&qid=1401078297&sr=1-13

    SvaraRadera
  2. Uff vad det värker i mig när jag läser om lilla Loppan, är rädd att min tanthund ska lämna mig snart också :/ Hoppas innerligt att du snart har en vappe igen <3

    SvaraRadera