Livet går vidare.........

men Cox fattas oss. Jag tänker på honom ofta. Vart vi än går minns vi honom påminns hur tomt det är utan honom. Promenaderna är inte lika roliga utan Coxe och hans husse helt enkelt.

Förra helgen la jag årets första spår. Åh vad jag längtat efter att spåra under vintern. Corgisarna var lika glada som jag o Emil överraskade med att spåra med intresse. Visserligen spårar han långsamt, men han går hela tiden i spårkärnan. Coxe måste ha skickat ett sms från andra sidan regnbågsbron och gett honom goda råd som den spårkung han var.

Det är inte bara spårsäsongen som dragit igång utan också Emils badsäsong som är i full gång.

Äntligen slipper jag frysa. Idag var det hela 16 grader ute och äntligen kan jag fota utan att mina fingrar blir vita och förlorar all känsel.