Välkommen Alfons-Piraten

Waywens Yuma "Alfons-Piraten"

Igår var det äntligen dags för mig att hämta hem Piraten efter veckor av längtan. Givetvis var och är jag ledsen över att ta honom från sin mamma och sina syskon, men jag hoppas att han kommer att trivas i sin nya flock.

Resan hem gick över förväntan. Han gnällde, pep och klättrade mellan Upplands Väsby och Södertälje sedan somnade han sött och vaknade först i Norrköping.  När vi körde vidare pep han lite i början så jag körde fel och irrade lite i centrala Norrköping,men det löste sig och han somnade sedan. En rast till sedan var det dags att träffa sin nya flock.

Loppan och Lobbe har verkligen inte visat sig från sin bästa sida. De accepterar honom,men har båda två deppat ihop och lever fortfarande i förnekelse. När jag frågar Loppan var Piraten är tittar hon åt ett annat håll och ser honom inte. När han kommer och vill lägga sig hos dem går dom iväg. Vill plutten dessutom leka med dom blir dom lite småsura. Det gör så ont i mitt mattehjärta att se detta, men jag hoppas innerligt att han blir bättre mottagen i flocken med tiden.

Piraten är framåt och nyfiken. Han har redan charmat familjen och folk vi mött där vi gått fram. Trots att Emil blev skraj när vi blev tilltalade på minipromenaden följde Piraten med Loppan fram för att hälsa och det dröjde inte 2 sek innan Piraten gnagde på mannens skor. Tom Emil vågade sig fram för att hälsa efter det.
Att Piraten är framme och biter i dammsugarslangen när jag dammsuger ser jag som ett bra tecken!

Piraten har redan hittat en lekkompis i Cooper, en 15 v Cocker valp som bor granne med föräldrarna. Piraten busade järnet och tufft med honom idag.

Nu ligger Loppan på ena sidan om mig , Piraten på den andra och Emil som vanligt under sängen. Jag hoppas att detta blir bra, det måste bli bra helt enkelt för nu är vi 4 st i Corgipalatset. LÅT STÅ!