Avsked

Idag har varit en tung dag. Det gör ont att ta avsked. Jag vet vad jag har,men inte vad som väntar där borta 90 mil söderut. 90 mil bort från från vår underbara skog, brukshundklubb, hunddagis, arbete etc. Listan kan göras lång,men jag orkar inte tänka på vad jag lämnar. Just nu känns det som om många små bitar av hjärtat frakturerat och trillat bort.

Jag tror att ingen tandläkarklinik i Sverige har en lika fantastisk utsikt som Folktandvården Härnösand och ingen klinik i Sverige har lika omtänksamma kollergor. Att sitta och titta ut på havet medan man t.ex härdar en kompositfyllning eller dricker en kopp te i personalrummet kanske är betydligt mer avstressande än jag vet om i nuläget. Tänk om jag blir ett sönderstressat vrak av att bo och jobba i betong med betongutsikt.

I tisdags var vi ute och åt avskedsmiddag med jobbet. Jag och Marie som också ska sluta tackades av. Jag fick ett par fina gåvor och inte minst blev jag bjuden på en god middag. Idag fick jag ett par otroligt fina raggsockar av ull som en rar sköterska stickat till mig. Blev så glad och rörd av gåvan. Tyvärr ligger dom i bilen och är inte med på fotot. Mer än en tår fälldes på kramrundan jag tog innan jag lämnade jobbet och lämnade tillbaka nyckelkortet.

Jag köpte en tårta och körde upp till hunddagis för att avskedsfika med personalen. Jag fällde en tår och fröken fällde en tår. Jag förstår henne. Dom har haft förmånen att ha mina sötnosar där på heltid i 3,5 år. Dom har fått fler timmar per dag tillsammans med småtrollen än jag. Det är inte rättvist.
Tyvärr blev fikan kort eftersom jag fick en allergisk reaktion av ett dropp med medikament jag fått precis innan jag for upp till dagis och var tvungen att skjutsas till sjukan,men det är en annan tråkig historia.
Vi gav en gåva och en blomma och corgisarna fick varsitt avskedpaket. Så otroligt gulligt och omtänksamt av dom.

Innan vi skulle gå fick jag hundarnas namnskyltar som hängt över kroken där deras koppel hänger. Känns sorgligt att tänka på att nu ska några andra hundars koppel hänga där och corgisarnas namn och tider stryks från tavlan. Känns inte alls bra att ta hundarna till ett helt nytt ställe och dessutom  vara tvungen att lämna dom ensamma på dagarna.  Emil har verkligen mått bra av all den socialträning han fått varje dag på dagis. Jag kommer förmodligen plågas av ständigt dåligt samvete något jag sluppit under dessa år jag haft dem på dagis.

Usch just nu känns det tungt, riktigt tungt!