Picnic och bakbestyr.

Jag som alltid släpar med mig kameran glömde den hemma idag när jag skulle på picnic. Surt sa räven! Inte nog med att jag glömde kameran jag glömde även mina kängor :(

Efter jobbet for jag ut med dessa fina tjejerna på picnic.

Ja detta är mina kära systrar som är mig behjälpliga om dagarna. Vi for ut till Lotsstugan och jag lotsade oss upp på berget till ett ställe i lä där vi kunde inta kaffe och butterkaka i all enkelhet. Med på picnicen var dessa välbekanta ansikten.

Jag passade på att lägga spår efter fikat och det är här mina kängor kommer in i bilden eller snarare avsaknaden av mina kängor. Jag har inte många fobier,men ormar är jag fobiskt rädd för. Att gå i skogen i lågskor är bland det otäckaste jag vet. Jag ska kosta på mig ett par nya högskaftade kängor inom kort. Kosta vad det kosta vill om detta kan förhindra ett ormbett.

Alice fick ett jätteroligt spår med många vinklar och många för henne obekanta apporter bl.a nya skogspinnar som jag plockat för ett par dagar sedan, kotte och glaskula. 
Emil fick ett u-format spår med två räta vinklar och det som överaskade mest är att han klarade följa angivet spår när det korsade en väg. Det tar sig Lobbe!
Liggtid var idag 60 min.

Uppletande var en tråkig historia. Loppan har sina egna regler. Hon hämtar föremål,men byter till ett roligare som hon finner på vägen tillbaka. Det händer att hon tycker ett föremål är tråkigt och låtsas som hon inte ser det överhuvudtaget. Nej här måste vi styra upp läget rejält.

Det har hänt att jag i svaga stunder har uppskattat att stå vid spisen eller ugnen och arbeta,men denna stund är inte en sådan. Att baka dubbel sats kaka, förvälla rabarber, tina jordgubbar, fixa glutenfritt det blir för mycket för mig att reda ut på en gång. I hasten lyckas jag skära mig och får sedan klumpigt arbeta med en hand. Jag lyckas riva ner en penna och smälta denna på M:s älskade spishäll och som vanligt blir jag inte nöjd med resultatet. Nej, baka är nog ingenting för mig, iallafall inte mer än för husbehov.