Umeå

Nu är jag hemma från Umeå. Har nu avverkat andra tvådagars kurstillfället i Oral och allmän medicin.
Ganska intressanta föreläsningar,men mycket repetition.
Umeå var sig likt,men ändå inte. Nya byggnader  har tillkommit efter det att jag flyttat och dessa reser sig nu ståtligt mot skyn.
En känsla av vemod infann sig. Jag kände igen Umeå, men Umeå kände inte igen mig, Bekanta kära Nian var sig lik,men folket var inte detsamma som när jag åtskilliga timmar suttit där och hängt.Jag kan inte skilja på om jag vill tillbaka eller inte. Tillbaka ska jag iaf för nästa kurstillfälle är redan om en månad och i vår ska jag förmodligen gå en kurs i 7,5 p Panorama röntgen också.
 Här kommer en bildkavalkad av minnen.

Del av grupp B efter intag av Semlor

Bedömmer huruvida det är platsbrist eller ej

David när vi arbetar med vårat ex-jobb

Mitt älskade hus i studentgettot

Åh Karin

Anna som vi snart ska hälsa på i London o David

Jag när jag ännu arbetade under beskydd av lärarens vingar

Resan hem var dessutom seg av olika anledningar som ej gick att påverka.
1. Bussen var försenad och jag fick stå ute i kyla och snö och vänta.
2. En långtradare lastad med färg hade kört i diket och bärgningsarbetet orsakade stopp på E4 och milslånga, timlånga köer.

När bussen stod still passade jag på att läsa en hel del i boken "Hallonbäcken" av Lina Forss. Umeå i kombination med denna deppiga bok har gjort mig deppig. Jag får nog ta och rycka upp helt enkelt.

Bör inte läsas om man vill bibehålla ett glatt humör

Vi hörs!