Tankeläsning och tyst kommunikation

En gång för ett par år sedan bjöd jag hem en kvinna som kunde kommunicera med djur. Alice berättade för henne flera saker i detalj som faktiskt stämde in på verkligheten och dessa var så otäckt detaljerade att dom omöjligt kunde stämma in på vem som helst.
Detta var precis efter F och jag hade flyttat isär och F och Diva var ute ur våra liv som detat skedde. Bland annat berättade Alice att hon verkligen saknade en stor grå hund och att hon var ledsen över att inte ha träffat henne på länge. Vad kan vara gråare än en Jämthund som Diva? Hon berättade också hur roligt hon hade haft när hon tidigare under dagen hade lekt med en svart socka. I verkligheten hade jag duschat Alice under dagen och som alltid blir hon stortmtokig och busig när hon är blöt och denna gång hittade hon en svart socka som F hade glömt kvar och jag minns än idag hur hon sprang runt som en galning i lägenheten och kampade med denna socka. Hon berättade också att hon älskade något som var platt och rött och smakade jätte gott. Hon älskar Schmackos, hundgodis från Pedigree, då som nu och dessa godisar är tunna platta avlånga retanglar som man bryter och belönar med. Det som slår mig är att hon också berättade att hon brukade få lite ont i ryggslutet ibland. en orsak till Spondylos kan vara överrörlig kota. Kan Alice redan då för flera år sedan haft begynnande problem med ryggen???

Jag slås ofta hur hundarna läser mina tankar. Jag behöver bara tänka att vi ska gå ut så flyger Lobbe upp och är redo för utgång. Idag lekte vi gömma träpinne inomhus. En lek jag lekt jätte mkt med Alice för att värdeladda apportpinnarna. Jag gömmer en apportpinne någonstans i lägenheten så ska hundarna en och en leta upp pinnen, apportera den till mig och byta den mot en godis. Första gångerna jag gömde apporterna irrade dom runt och letade efter den en aning. Jag råkade gömma den alldeles för svårt för Emil så han fick leta en bra stund och eftersom jag är så mån om att bygga upp hans självförtroende och inte sänka det ville jag att det skulle gå bättre och snabbare nästa gång han fick leta. Jag gömde pinnen och när han började leta projicerade jag gömstället i mina tankar och försökte styra honom rätt och vet ni vad? Han gick rätt på en gång. Var detta en engångsföreteelse? Nej, jag testade det gång på gång och hundarna gick nästan alltid rakt på det rätta gömstället. Helt otroligt! Nu ska jag ut och promenera i regnet och när vi möter hot och faror ska jag kommunicera lugnade tankar till Emil som berättar att detta inte är något hot utan en kompis vi möter!