Alices sjukdom

Sommaren 2010

Alice som tidigare varit överlägsen i agility, vunnit tävlingar och plockat pinnar på löpande band börjar riva allt mer och mer pinnar i agilityn. Jag funderar på ev dåliga höfter,men tror inte att problemet är fysiskt eftersom hon far fram som en furie över planen. Jag tror snarare att hon har för bråttom och slarvar när hon hoppar. Jag tränar hoppteknik utan framgång. I brukset tränar vi "kryp" och hopp över hinder som Loppan slarvade med. Jag fattade inte att problemet var fysiskt och det klandrar jag mig för. Loppan älskade mig och ville göra mig till lags så hon kämpade på efter bästa förmåga. I agilityn kunde hon ibland snedtända på träning. Springa fram och mucka med ngn hund. Nu förstår jag att det förmodligen berodde på smärta. 

Senvintern 2011 

Alice börjar kissa ner sig, dricker mer, tappar glädjen och blir loj. Först behandlas hon för UVI utan resultat. Utreds för Cushing med neg svar. Blodprov visar för lite vita blodkropar annars är prover u.a. Ingen diagnos. Loppan blir bättre, lite gladare och jag tror att hon är frisk.

Senvåren 2011 

Första gången jag märker att Loppan går illa är på agilitytävlingen i Skellefteå i maj. När vi flyttar till Karlskrona tar jag henne till veterinär för höftledsröntgen. Höfter knän, hasleder, ländrygg röntgas. Röntgen visar Spondylos i ländrygg, artros med pålagringar i hasleder, knän och höfter bilateralt. Hon sätts på Rimadyl och jag slutar träna agility med Alice,men låter henne annars leva som vanligt.  Alice äter Rimadyl till och från i 5-6 mån. 

Hösten 2011 

Alice tacklar av,men då och då är hon valpigt busig och glad. Hon leker inte spontant med Emil längre mer än ca 20-30 sek under en promenad. Hon fräser åt Piraten. Hon verkar inte lika glad längre,men jag tror att det beror på Piraten som får mest uppmärksamhet och träning. Till och från dricker hon mycket och utan Propaline kissar hon ner sig. Hon får fler och fler dagar då hon liksom deppar ihop. I november börjar illamåendet. Var och varannan natt väcker hon mig och behöver går ut och äta gräs och hulka. Ibland flera gånger per natt. Jag provar att sätta ut Rimadylen, ge henne små portioner oftare för jag misstänker magkatarr till följd av NSAID-behandling. 

December 2011 

Alice är stundom glad och busig och stundom sorgsen. Jag söker hjälp för hennes illamående och sorgsenhet. Hon röntgas och just denna dag råkar hon ha ngt av metall i magen. Jag pustar ut, glad över att ha fått en förklaring. Hon får Andapsin som gör henne något bättre. Alice röntgas om och metallen är borta,men Loppan är fortfarande låg och inte den hund hon varit. 

Januari 2012

Vi flyttar till Härnösand. Loppans illamående är tillbaka. Hon är inte glad,men jag vill tro att hon deppar över flytten för stundtals är hon galet glad. Kampa och jaga bollar gör hon fortfarande,men leker spontant med dom andra hundarna gör hon inte längre. Hon dricker ganska mycket. Jag börjar simträna henne och Loppan blir sämre. Loppan som tidigare varit vass blir allt mjukare. Går undan när Piraten är jobbig istället för att fräsa till. Hon ligger mer och mer för sig själv och hänger inte så mycket efter matte. Hon slutar sova uppe vid min huvudkudde som alltid tidigare utan väljer fotänden. 

Sista dagarna

Loppan blir nästan apatisk. Kliver inte upp när hon ser dom andra få godsaker. Kommer inte ut i köket när jag fixar med maten. Hon går lååååååååångt efter på promenaden och leker INGET med Emil. När hon äter kommer de andra hundarna och börjar äta ur hennes skål och hon säger inte till. På torsdagen kommer hon inte ens och hälsar när jag kommer från jobbet och jag bryter ihop. Hundmassören kommer och det går upp för mig hur ont hon verkligen har. Det blir mer och mer uppenbart för mig att jag inte kan låta henne lida så mycket längre. Hon reagerar kraftigt,men helt utan skärpa, när man vidrör hennes rygg. Blicken är helt förändrad. På fredagen ringer jag Veterinärhuset i Sundsvall och vi åker dit på en akuttid. Hon får lugnande och hela ryggen röntgas. Röntgen visar Spondylosförändringar  både lateralt om kotor och under på flera ställen i ryggen och artros mellan kotor med risk för diskpåverkan som följd på flera ställen i ryggen. Tornutskotten i det mest smärtsamma området visar oförklarig förändring. Veterinären säger att hon inte kommer att bli bättre utan snarare sämre. Visst kan vi testa medicinera starkt och avvakta ett par dagar och se hur hon svarar på medicinering. Risken är att hon känner sig piggare, busar och ryggen pajar totalt och då kommer jag att mötas av en av smärta paniskt skrikande Loppa. Illamående beror förmodligen på smärta eller magkatarr till följd av den stress som smärta ger. Med stöd av Veterinär och Micke beslutar vi att min underbara prinsessa ska få somna in.

Alice somnar in den 20 jan 2012 och jag saknar henne så att jag håller på att gå sönder. Jag förstår inte hur jag ska kunna leva utan min underbara Loppa <3. Jag känner sorg, saknad och STOR SKULD att jag berövade henne rätten att leva. Älskade Loppa förlåt mig. Jag hoppas att du har det bra där du är. Jag älskar dig för evigt och kommer aldrig att glömma dig min prinsessa.