Simborgarmärket

Som jag har gråtit de senaste dagarna. Loppan har varit jättedålig och jag har trott att det varit dags att låta henne somna in.  Hon har visat tecken på smärta, smådruckit, varit deppig, håglösa utan glimten i ögat och reagerat när jag tagit henne på ryggen. Dessutom har hennes "vassa" försvunnit. Hon orkar inte vara polis och det märker dom andra hundarna av. Idag tog Emil sig friheten att norpa av Loppans mat i skålen. Hade han gjort det för ett år sedan hade han åkt på spö. Dessutom är hon illamående var och varannan dag igen. Vet. här i Härnösand godtog inte att jag skickade efter de gamla journalerna för att få smärtstillande utskrivet utan var tvungen att göra en egen utredning trots att blodprov och röntgen togs senast för 4 v sedan i Blekinge!!!!!. Dålig stil så nu bojkottar vi dom och åker till Sundsvall istället. Istället ordnade fantastiska "Blekinge smådjursklinik" recept på Losec och ett nytt smärtstillande.

Tidigare idag var vi på hundrehab i Timrå igen och hon gav mig lite mer hopp när hon sa att dom kan få mer ont i början av rehabiliteringen. Idag struntade vi i flytvästen och Loppan fick simma fritt efter sin älskade Kong-Wubba och hon älskade det. Hon for därifrån glad i hågen och med glimten i ögat. Den lilla apparaten mätte efter simmet upp en förbättrad blodcirkulation så kanske mår hon bättre hon är åtminstone gladare.
Imorgon hämtar vi ut dom nya medicinerna och så kommer hundmassören på hembesök till Loppan och till Xzy som sträckt sitt ena bakben lite. Nu kan det bara bli bättre!!!!!!